Tumme upp-emoticon*

Ok. Är lite full. Har varit på grej utklädd till vildvittra (!?). Har möte 09.00 i morgon. Ska äta macka nu.

*Min vanligaste sms-symbol. Skrev den 24 gånger i ett sms idag som svar på att en av mina bästa vänner ska börja jobba på mitt jobb.

Jag rear ut min själ

Det händer inte så mycket just nu. Jag jobbar mattan och har prestationsångest deluxe varvat med "äh, skit samma"-känsla om vartannat. Har deadline på en stor grej om några veckor och fram tills dess kommer det vara lite jobbmayhem.

I helgen var jag på middagar hos olika folk (följt av en liten inflyttningsfest på lördagen), men på söndagen gjorde jag en helt ny grej: Umgicks inte med någon. Pratade inte med någon i telefon heller. Istället plöjde jag fyra Homeland-avsnitt och två långfilmer i soffan, tog en snabbtur ut i solen till affären och lagade en ganska god pasta.

Samt saknade en man i mitt liv. Nån att söndagssoffhångelhänga med, ta en snabbtur hand-i-hand ut i solen till affären med, äta den där ganska goda pastan med. Tänkte liiite på Björnen men tänkte samtidigt: nej. Nynnade på Lily Allens 'Littlest things' och kände att precis så är det.

Rösten, grejen, kvällen

Jag lyssnade just på How to dress well som sjöng på Färgfabriken. Alltså, vilken pipa han har, mannen. Och superfina projektioner och allmänt härlig stämning. En ganska perfekt onsdagskväll.

I♥TV, tydligen

Jag har ingen tv. Dessutom har jag i många år varit för rädd/lat för att ladda ned serier och filmer, så därför har jag mest använt olika streaming-tjänster (segt och krångligt) eller lånat/köpt/fått boxar med hela säsonger av olika serier, och följaktligen inte sett alla de där serierna alla pratat om. 24. Dexter. Six feet under. Nada.

Men så förra veckan fick jag hela första säsongen av Homeland och sweet baby jesus vad jag har tittat! Det  har gått sjutton år sen sist men jag upptäckte att jag _fortfarande_ vill vara Clare Danes. Begåvade mänska! Nu ska jag snart hugga in på vad som finns av säsong två på svt play, försöker dock sänka förväntningarna eftersom jag har hört från säkra källor att det ballar uuur.

Sen har jag förstås, i likhet med alla andra, kollat Torka aldrig tårar utan handskar. Fin historia. Och hemsk, så klart.

Det var det. Tips, tips.

With chafafa on the side

Tillbaks från skogen. Hann (i vanlig ordning) bli lite irriterad på mamma innan jag åkte hem. Förstår inte de här nya tonåren som har kommit efter trettio. Mitt tålamod med föräldrarna är lika med noll.

Jag fick i alla fall med mig vildsvin och kantareller hemifrån, som jag spetsade med en gammal skåps-bib och gjorde en ganska mustig gryta av ikväll. K, L, M och S kom hit och åt den (med brysselkål, potatismos och gelé) och det var mysigt. Nu har dom precis åkt hem och jag ska skita i disken* och ramla i säng.

*Alltså inte bokstavligen. Skita i som i strunta i. Men det förstod man kanske.

Skogsrapport

Är hos föräldrar. Löser korsord. Äter bullar. Krattar päron. Bråkar med hund. Tar en eftermiddagslur.

Tamdjur

Jag och björnen har bestämt att vi inte ska ses på ett tag. Eller, jag har det, och han håller med om att det kanske är en bra idé (no pun intended).

Alltså, vi var väldigt peppade på varandra i början. Sen, utan att jag märkte hur, fasade vi liksom ur och i helgen sågs vi till exempel inte alls, fast vi nog båda trodde att vi skulle hänga. Det blev liksom inte av.

Nåja. Det känns en liten smula sorgligt, det hela började ju så bra och han är som sagt är en väldigt stilig björn. Fast mest känns det bra och skönt, jag är nöjd med att jag tänkte till och var modig och visade time out-tecken nu innan vi syltat in oss i något mer komplext.

Mjahopp. Vad händer nu? Innebär detta att min kompis L som så gott som dagligen skickar roliga bilder på björnar till mig måste sluta? Eller får jag bara helt enkelt gå vidare i faunan? En varg, kanske? Eller en mårdhund?

Kulturtantshelg

I lördags tittade jag på konst på Magasin 3 och Affordable Art Fair. Den sistnämnda var något av en flopp, men två av utställningarna på Magasin 3 var rätt fina! Gillar Magasin 3. Sympatiskt ställe.

I eftermiddags mötte jag upp två kompisar för att se Strindbergsutställningen på Liljevalchs (tantpoäng 1). Alla tre trettioettåringar iförda byxa, tröja, jacka och foträta skor (tantpoäng 2). Efteråt gick vi till Skånska gruvan och åt bakelse (3) och drack kaffe utomhus i solen, konstaterandes att det gott och väl kunde vara sista gången på länge vädret tillät att man kunde sitta ute (4), medan vi pratade om karlar (5?) och olika sorters ljung (6!).

Nu ikväll sänkte jag min mentala ålder lite genom att laga en sjukt god pho, på fransyska, champinjoner, tjocka nudlar, vårlök, chili, koriander och ärtskott. Mumma.

Tänker framåt

Utanför mitt vardagsfönster skär himlens blåa knivskarpt in i de tegelröda hustaken. Fina höst!

Jag väntar på ett stycke björn som ägnar sig åt någon form av idrottsaktivitet. Vi ska titta på konst, han och jag. Det har jag bestämt.

För övrigt har jag haft två ganska ohärliga veckor på jobbet. Maximal tidspress och minimal stimulans, och så kommer det vara ungefär fyra veckor till. Suck. Igår kväll åt jag japansk middag med lite kompisar och vi kom fram till att det är dags att byta jobb när man är bäst på det man gör. Det är jag inte riktigt än, kanske om ett år eller så.

Okej. Slut på meningslöst och osammanhängande meddelande.

Veleriet

Jag har en kollega som jag just lärt känna. Jag bytte plats på jobbet för ett tag sen och hamnade då snett mittemot henne, vilket jag är glad för varje dag. Ibland kan det kännas värt att gå till jobbet på morgonen enbart tack vare henne. Just nu är hon på smäckis, och kommer att gå på mammaledighet i november. Det blir trist för mig.

Nåväl. Det jag egentligen ville ha sagt med detta är att hon hänvisar till sin graviditet som "barneriet" hela tiden. Det tycker jag är fint.

Själv håller jag mest på med veleri. Har just kommit hem från ett drygt dygn på landet ihop med Björnen och hans vänner. Eller, problemet är att det mest är hans vänner jag har hängt med. Blir TOKIG på att han liksom inte TAR i mig! Jag förstår inte alls hans agenda. Det verkar ju onekligen som om han vill hänga med mig, men han tar MINIMALA initiativ till fysisk kontakt. Vi har kanske pussats tre gånger det här dygnet. Ovärt. Dessutom försvinner han iväg hela tiden. Inte så att han måste stå klistrad vid min sida, men det har inte riktigt verkat som om man har velat vara nära mig alls.

Dessutom blev han ganska ocharmigt full och gjorde lite korkade saker som jag inte ens orkar skriva om men som inte var riktigt ok. Sätter nog den här grejen on hold ett litet tag nu. Jävligt synd på en så snygg björn.

Och just det. Jag har kollat upp unditchi-situationen och det verkar lyckligtvis inte som om jag är paj.

Paj! Och paj?

Det är söndag. Jag har just plockat ut helgens andra äppelpaj ur ugnen. Den första åts i går av mig, björnen och hans vänner när han kuppade in en spelkväll efter att ha bjudit mig på middag. Sickna björnfasoner! Fast det var trevligt och han var mäkta nöjd över att han och jag (vi var i par-lag, hur knäppt!?) vann alla frågesportsomgångar.

Andra pajen, som står och svalnar nu, ska jag åka hem och bjuda svåger och syskonbarn på (systern jobbar kväll). Jag får middag i utbyte, ska bli extremt skönt med familjehäng efter den här lite smånervösa björnhelgen.

Men jag är också lite orolig. Det är nåt paj med menseriet, tror jag. Eller så är det nåt annat, värre. Det blöder när det inte ska blöda. Ska försöka få tid för att kolla upp det i morgon. Sov inte så gott i natt. Och det var inte särskilt lugnande att googla symptom på olika farliga underlivssjukdomar, heller.

You've lost that lovin' feelin'

Nämen alltså jag har en Björndipp just nu. Allt är fine and dandy när vi väl ses, han är fortfarande lika fin och stor och björnig och stilig. Men sen när vi inte ses, då fokuserar min hjärna på de lite sämre grejerna, och jag tänker Jaså redan, hjärnan? Verkligen? Jag letar fel. Sån är jag, tydligen, och det är inte särskilt trevligt av mig.

Man ska inte jämföra, men om hjärnan ändå gör det, så tänker den att jag är van vid lite mer, liksom finess. I tidigare relationer har det uppvaktats och fixats och gullats och låtits förstås att det tycks om och så vidare, och så är det inte alls med Björnen. Allt som oftast håller han låg profil både fysiskt och känslomässigt och tar min hand liksom i förbifarten, låter mina komplimanger hänga obesvarade i luften. Och så plötsligt överrumplar han mig med en oändligt ömsint hejdåpuss eller en fast, elektrisk blick.

Rackarns hjärna. Jäkla björnjäkel.

Fnurran på björntråden

Han ringde mig igår kväll, Björnen. Slut på stolthets-uppvisningen. Jag tror det hördes ganska väl att jag log typ hela tiden när vi pratade.

Ikväll ska vi ses och då ska jag jobba på min TYDLIGHET.

Laying one on the cheek

Jag kom att tänka på en sak nu i kväll när jag lagade dillfrikadeller i tomatsås*. Jag tror inte riktigt att jag grät ordentligt när jag och min förra kille gjorde slut. Jag minns att vi båda fulgrät på första, långa göra-slut?-promenaden, där vi liksom luftade tanken första gången. Men sedan dess har jag inte gråtit. Konstigt.

Orsaken till att jag kom att tänka på det var tråkigt nog att jag och Björnen just nu ignorerar varandra av oklara anledningar. Mest stolthet, tror jag. Det är dumt. Ändå fortsätter jag ignorera här från mitt håll. Lyssnar på hiphop** och äter höstmat.

I dag läste jag förresten ut Scarlett Thomas' Bright Young Things. Gillade ju hennes Slutet på Mr Y jättemycket, så jag spontanköpte den här när jag egentligen skulle köpa bokklubbsboken härom veckan. Ångrar mig icke! Fyra av fem Atatar-A:n.

*Min bästa comfort food
**Funkar alltid bäst med hiphop för mig för att skingra tankarna.

And you could tell that I was nervous so you held my hand

I går introducerades Björnen för mina vänner. Jag var lite nervös när vi cyklade dit, och det var nog han också. L&M bjöd på kräftskiva, kanske sommarens sista ute-middag. Sjukt gott var det, och Björnen fann sig tillrätta på en gång.

I vanlig ordning spårade det hela ur och blev en hemma-karaoke med soff/stoldans. Var rädd att han skulle tycka att vi var lite för mycket, men han körde på i samma takt själv, vilket så klart gjorde succé hos vännerna och även lite hos mig. Kvalitetsbjörn!

Locket av

Alltså. Dom jag bor hos just nu, malmökompisarna, dom är liksom the arguing kind. Som just nu, tillexempel. Nu bråkar dom med varandra och samtidigt med sitt grannpar, som vi delar taxi hem med. Lite bitsk stämning, här i taxin. Särskilt för en konflikträdd fegis som jag. Hjälp!

Halleåja

Jag är i gamla Malmhög! Ligger i kompisarnas gästsäng och lyssnar på sorlet från torget utanför. Folkets skorrande R mitt i alla orden och de, liksom mer hjärtliga, skratten.

Skåne. Min lost lover. Jag tycker ändå vi har en rätt fin relation nu, du och jag.

Björnhelg

Jag har jobbat i fem veckor nu. Semestern känns som en evighet bort, både bakåt och framåt i tiden. Har lite av en jobbdipp just nu, där jag känner mig fjättrad vid datorn och ostrukturerad i huvet.

Tur då att jag har en björn att tänka på/roa mig med! I helgen träffades vi ganska mycket, till exempel gick vi i järnaffärer och letade efter låsbrickor och tittade på toalettsitsar. Helt vanligt.

Dessutom höll vi hand i det publika. På Götgatan. Lite freakalitious.

Ursa Major

Den där personen som jag har hållit i handen. Han är fin! Stora Björnen, heter han.

Eller, nä, det gör han ju inte, men han heter det i mitt huvud och när jag pratar om honom med vännerna.

Vi har setts några gånger nu. Det har hållits ännu mer hand, ätits middag och hånglats på soffa, picknickfilt och parkbänk. I den ordningen.

Han är rolig, lång och vacker, och har stora, torra, varma händer.

Månuppgångskungariket

Jag har varit på bio. Sett en film som jag borde ha tyckt var bra. Vet dock inte helt, för jag slutade lyssna/titta mitt i pga höll hand med viss person.

Waaah!