Gnolaren

Jag undrar när jag blev en sån som helt rakt upp och ner går runt och gnolar på olika melodier. Jag klev just på tvärbanan på väg hem från M (som hade lagat Lotta Lundgrens kärlekslasagne till mig och S!) och upptäckte i samma stund som jag klev in i vagnen att jag småsjöng på Joni Mitchells 'Both sides now'. Lite för högt, lite för pitchat.

Den här inre tanten, alltså. Hon sipprar ut. Långsamt men säkert.

Två lösa trådar nu

Har just kramat Gasellen hejdå efter ett långt samtal om vår oklara framtid tillsammans.

Sorgset.

Me and Julio down by the schoolyard

Jag går runt med ovan nämnda låt på hjärnan. Ständigt.

I kväll var en bra kväll. Jag och K var på favvopasset på Friskis efter jobbet, sen åkte vi hem till honom och åt laxmousse på surdegsmacka med L&M. Delade på tre (hoppsan) flaskor bubbel gjorde vi visst också.

Och i morgon bitti klockan 8.30 har jag möte. Kanske sovläge nu.

Pelle Plutt-visdom

Idag har jag fått anledning att tänka på en vers ur mitt husorgan, Pelle Plutt (Bengt af Klintberg och Eva Eriksson, 1983).

Gå inte och bli kär, det är bara till besvär. Först får man krama, så armarna blir lama. Sen får man gråta, så kinderna blir våta.

Ungefär så.

Tumbleweed

Här är så tomt och öde att jag borde koda in virtuella stäpplöpare som rullar förbi på skärmen.

Jag sysselsätter mig. Har större ansvar på jobbet (=mer jobb, mindre roligt), sjunger, träffar vännerna och har en liten fnurra på gaselltråden som jag/vi gör mitt/vårt bästa för att trassla upp.

Januari. Säger bara det. Januari.

Karantän

Efter en vecka mer eller mindre instängd på mina 33 kvadrat ska det bli fantastiskt att gå och jobba i morgon. Få träffa människor jag känner! Prata strunt! Dricka lankigt maskinkaffe och äta lunchlåda! Det är första gången på mycket länge jag ser fram emot måndag morgon.

Har varit pigg i dag, men mitt, så att säga, försvagade tillstånd visade sig när jag skulle rulla in min cykel (som varit begraven i snö) i cykelförrådet. Det är liksom ett projekt i sig att ta sig till nämnda cykelförråd UTAN cykel eftersom det ligger på våning 0,5 (alltså, i husets krypgrund, superkonstigt) och man bör vara kortväxt, atletisk och mycket tålmodig för att ta sig in där.

Det tog lite tid och mycket svett och darr. Men nu står hon där iallafall, mormors gamla DBS Nostalgi.

Nere för räkning

Jag är sjuk. Och då mår jag som en prinsessa om man jämför med hur det var för några dagar sen, jag sov/feberyrade/svettades bort tiden mellan klockan två på nyårsnatten till morgonen den andra januari när vårdcentralen öppnade. Herregud, det här året började inte så gött alltså. Njurbäckeninflammation, eller urinvägsinfektion gone very bad.

I morgon hoppas jag vara någorlunda på benen igen. Kanske kan få träffa en människa (bortsett från vårdpersonal och apotekare) till och med.

Bortsett från det här med bristande hälsa var nyåret bra! Vi (den vanliga ligan plus två) åt fjorton små rätter. Bland annat Lotta Lundgrens glasstårta extra allt från 'Om jag var din hemmafru'. Ganska fantastisk, blev den.

Har under min konvalescens förresten blivit lite av en Marilyn Monroe-expert genom att först titta på en dokumentär om hennes liv och sen 'My week with Marilyn' som jag längtat länge efter att se. Kanske hade jag för höga förväntningar, den var inte så jättebra. Jag ägnade sista halvan av filmen åt att med ett halvt öga researcha Eddie Redmayne, den manliga huvudrollsinnehavaren...