Jag undrar när jag blev en sån som helt rakt upp och ner går runt och gnolar på olika melodier. Jag klev just på tvärbanan på väg hem från M (som hade lagat Lotta Lundgrens kärlekslasagne till mig och S!) och upptäckte i samma stund som jag klev in i vagnen att jag småsjöng på Joni Mitchells 'Both sides now'. Lite för högt, lite för pitchat.
Den här inre tanten, alltså. Hon sipprar ut. Långsamt men säkert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar