De unga

Jag är på festival och överfalls av nostalgi när jag ser folket runt tjugo, klädda i nittiotalet. De ser precis ut som jag gjorde på högstadiet. Samma frisyrer, samma smink, samma kläder. 

Vad som skiljer dem från oss är att de verkar mindre ängsliga. I slutet av mitt nittiotal lyssnade man på musik Med Största Allvar. Var man på spelning/festival stod man (nära scenen) och nickade i takt, trummade med handen mot låret eller gungade på sin höjd lite med benen. Man sjöng med i låtarna men alltid med största fokus mot scenen. Pratade man med sitt sällskap lutade man sig tätt intill sällskapet för att inte störa. 

Men de nya nittiotalisterna, som faktiskt är födda på nittiotalet, de dansar med, skrålar, skrattar till musiken. Dessutom verkar de mycket bredare i vad de lyssnar på. Lady Gaga och Gnucci och The XX och Bruce Springsteen och Jens Lekman på samma gång. Verkar roligare, tycker jag.

Pang

Där, mitt i augusti ungefär, ganska på pricken en månad efter att vi sade hejdå till varandra på riktigt, känns det som om jag är över den där gasellen. 

Blicken är höjd. Killglasögonen på.

Hågkomsten

Precis nyss, när jag stod i mitt köksfönstret och stirrade ut mot parken nedanför och husen mittemot, i väntan på att kokostopparna i ugnen skulle bli klara, lyssnandes på Bibios 'The first daffodils', då tänkte jag på den valda ensamheten. 

Kanske kommer jag någon dag nostalgiskt längta tillbaks till den här typen av ensamma söndagseftermiddagar. Då ska jag komma ihåg att jag där och då, just en sådan söndag, bara längtade efter en enda sak; någon att kramas med.

Icketvåsamheten - aka ensamheten

Idag kom folk tillbaka från semestern. Själv har jag jobbat en vecka pga ovilja att gå hemma och dra ensam. Jag gick rakt in i den jävla singelfällan alltså. 

Kollegorna puttrade och kvittrade om hur skönt det varit att bara hänga med sina killar/män sista dagarna på den långa och fantastiskt soliga semestern. Jag och N satt tysta i något slags bittert singel-samförstånd. Nån sade till och med att de inte hört talas någon som inte haft en fantastisk semester den här sommaren och jag övervägde en tiondels sekund att bara: Aaaaaaarhhhggg!! *välter lunchbordet*

För att uppa mig tränar jag ovanligt intensivt för midnattsloppet på lördag, centrifugerar fram värsta superjuicerna och lagar västerbottenostpaj. 

Sade jag förresten att det i mitt Instagram- och Facebookflöde i snitt fötts två bebisar i veckan under min semester. Den biologiska klockan stirrar mig i ögonen och hånskrattar.