Vad som skiljer dem från oss är att de verkar mindre ängsliga. I slutet av mitt nittiotal lyssnade man på musik Med Största Allvar. Var man på spelning/festival stod man (nära scenen) och nickade i takt, trummade med handen mot låret eller gungade på sin höjd lite med benen. Man sjöng med i låtarna men alltid med största fokus mot scenen. Pratade man med sitt sällskap lutade man sig tätt intill sällskapet för att inte störa.
Men de nya nittiotalisterna, som faktiskt är födda på nittiotalet, de dansar med, skrålar, skrattar till musiken. Dessutom verkar de mycket bredare i vad de lyssnar på. Lady Gaga och Gnucci och The XX och Bruce Springsteen och Jens Lekman på samma gång. Verkar roligare, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar