Okej, jag gör ett sjumilakliv från dag tolv (som ju ändå inte var dag tolv på riktigt) till dag tjugofyra, julafton. Mitt modem dog efter senaste inlägget och det går så segt att blogga från mobilen. Nu är jag dock hemma hos mor och far i skogen med finfint bredband.
Här kommer mina bästa från december:
1. Vännerna som slutit upp så fint omkring mig efter att jag och killen separerade. Blir så varm och lycklig i hjärtat när jag tänker på hur dom har ringt, sms:at, facebookat, wordfeud-chattat, viber:at, över-middags-ältat, öl-filosoferat promenad-diskuterat och tagit hand om mig den här månaden.
2. Att jag gått till och från jobbet i stort sett varje dag under december månad. Det har tagit ungefär fyrtio minuter enkel väg, fyrtio minuter som jag har lyssnat på radio, tänkt, flinat (åt radion) och mått fint. Har orkat mer på jobbet, fått "frisk" luft, dagsljus och motion. Månadens bästa beslut!
3. MMS:et med kompisarnas fina dotter som föddes efter tjugo timmars hårt jobb, några veckor över tiden. En så galet söt liten person!
4. Hundvalpen mina föräldrar hämtade hem i slutet på november och som bor här nu. Väldigt bra tajming med en hundvalp att gosa med när allt känns lite svajigt i övrigt.
5. Bilresan från Stockholm hit till skogen igår med en väldigt kär gammal vän som jag inte haft tillfälle att prata såhär ordentligt med på många, många år. Timmarna flög förbi och resan som brukar kännas lång kändes alldeles för kort. Extra bra att vi ska åka samma väg tillbaks tillsammans efter jul!
God jul!
lördag 24 december 2011
onsdag 14 december 2011
12. Berätta om någon som du saknar
Okej, nu blir det deppbloggande två inlägg i rad här, men den första jag tänker på när jag tänker sakna är min döda syster. Fortfarande, sexton år, tre månader och tjugo dagar senare tänker jag fortfarande på henne varje dag.
Vi var så nära. Jag funderar på vad vi hade haft för relation idag om hon levat. Hade jag bott kvar i hemstaden i stället för att vara så ivrig att flytta därifrån så fort jag kunde? Hade jag gjort andra val om hon varit här och påverkat mig? Hade hennes barn blivit annorlunda om de haft sin biologiska mamma där? Hade hon och hennes man fortfarande varit gifta? Hur hade relationen till våra föräldrar sett ut om vi kunnat dela den?
En gång i tiden, när jag skulle peppa en nydumpad vän, sade jag till henne att det går över med tiden, du kommer att sluta tänka på honom en vacker dag. Om några år är han bara ett blekt litet minne, överskuggad av en mycket större passion! Nu vet jag bättre. Har man älskat någon går den känslan aldrig riktigt bort.
Vi var så nära. Jag funderar på vad vi hade haft för relation idag om hon levat. Hade jag bott kvar i hemstaden i stället för att vara så ivrig att flytta därifrån så fort jag kunde? Hade jag gjort andra val om hon varit här och påverkat mig? Hade hennes barn blivit annorlunda om de haft sin biologiska mamma där? Hade hon och hennes man fortfarande varit gifta? Hur hade relationen till våra föräldrar sett ut om vi kunnat dela den?
En gång i tiden, när jag skulle peppa en nydumpad vän, sade jag till henne att det går över med tiden, du kommer att sluta tänka på honom en vacker dag. Om några år är han bara ett blekt litet minne, överskuggad av en mycket större passion! Nu vet jag bättre. Har man älskat någon går den känslan aldrig riktigt bort.
11. Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut
Okej, jag är lat igen och länkar till ett årsgammalt inlägg på ämnet. Tycker det stämmer ganska bra fortfarande, men ni kan ju tänka bort orden och min kille från sista stycket.
Nån sån har jag ju nämligen inte längre.
Nån sån har jag ju nämligen inte längre.
10. Berätta om vad som finns i din väska
Enligt en inventering per idag, 2011-12-14, finns i min väska (för dagen en svart, medelstor Marimekko i kanvas):
- Ett par jympaskor, Nike Air Vivus
- En tom matlåda, modell större (har innehållit fisk och potatis)
- En tom matlåda, modell mini (innehöll såsen till ovannämnda mat)
- En svart kalender i A5-format för 2011
- En röd kalender i A5-format för 2012
- Ett kvitto på 382:- från en restaurang på Skånegatan
- Ett läppstift, Kanebo TL100 (fel färg, ska ges bort till kompis T när jag träffar henne)
- Mitt passerkort till jobbet, fastsatt i en lädersnodd
- Ett paket näsdukar (med 10-gruppen-mönster, fancy pancy)
- Ett prospekt och en årsredovisning för en bostadsrätt på Kungsholmen som jag tittade på idag
- En hårnål
- Två lösa Ipren
- En tuschpenna, 0,1 micron archival ink (rekommenderas!)
- Ett gammalt boardingpass till en flight BUD-ARN
- En gammal biljett från konserten med First Aid Kit på Södra teatern härom veckan
- En styck Savett Intim
- Ytterligare tre gamla boardingpass från samma resa som ovan
That's all, folks!
- Ett par jympaskor, Nike Air Vivus
- En tom matlåda, modell större (har innehållit fisk och potatis)
- En tom matlåda, modell mini (innehöll såsen till ovannämnda mat)
- En svart kalender i A5-format för 2011
- En röd kalender i A5-format för 2012
- Ett kvitto på 382:- från en restaurang på Skånegatan
- Ett läppstift, Kanebo TL100 (fel färg, ska ges bort till kompis T när jag träffar henne)
- Mitt passerkort till jobbet, fastsatt i en lädersnodd
- Ett paket näsdukar (med 10-gruppen-mönster, fancy pancy)
- Ett prospekt och en årsredovisning för en bostadsrätt på Kungsholmen som jag tittade på idag
- En hårnål
- Två lösa Ipren
- En tuschpenna, 0,1 micron archival ink (rekommenderas!)
- Ett gammalt boardingpass till en flight BUD-ARN
- En gammal biljett från konserten med First Aid Kit på Södra teatern härom veckan
- En styck Savett Intim
- Ytterligare tre gamla boardingpass från samma resa som ovan
That's all, folks!
9. Berätta om en av dina favoritlåtar
När jag var ungefär femton sjöng jag i en ensemble. Vi var tio
personer som tagit sånglektioner för samma pedagog och hon tyckte väl
att vi behövde öva ensemblesång så hon skuffade ihop oss till en liten
sånggrupp. Vi trivdes fint ihop, blev sporrade av varandra och
pedagogen, sjöng, festade, och hängde tillslut ihop som ett litet
brokigt gäng. Vi sjöng verkligen allt möjligt, oftast à capella (känner
typ igen mig rätt mycket i Glee) och ibland med lite instrument. Var och
en hade olika idéer om vad som skulle sjungas och vi sjöng olika typer
av musik i olika konstellationer. En gång sjöng vi på Vickans födelsedag
på Solliden, en annan gång med Barbara Hendricks, en tredje med Peter
Lundblad. Håhåjaja.
I alla fall. Tillsammans med två andra i den där enseblen var jag lite besatt av Suzanne Vegas (redan då gamla) album 'Solitude Standing' och vi övade in tre av låtarna från skivan. Den av de tre som hänger kvar i min hjärna än, som jag fortfarande kan utantill (och som poppar upp till exempel när jag ser män med långa fingrar, hör första ackorden i Annika Norlins Får jag eller någon annan av tusentals referenser jag skapat utifrån den här låten) är Gypsy. Vare sig jag vill eller inte kommer den förfölja mig och vara någon slags favoritlåt. Varenda bostav och ton i låten sitter så stenhårt i mitt huvud, jag kan lägga minst två olika stämmor på den. Lyssna på den! Den finns på Spotify. Det är en kärlekslåt. Den har ett skönt gung-pump i bakgrunden och hon pratsjunger så fint, Suzanne.
I alla fall. Tillsammans med två andra i den där enseblen var jag lite besatt av Suzanne Vegas (redan då gamla) album 'Solitude Standing' och vi övade in tre av låtarna från skivan. Den av de tre som hänger kvar i min hjärna än, som jag fortfarande kan utantill (och som poppar upp till exempel när jag ser män med långa fingrar, hör första ackorden i Annika Norlins Får jag eller någon annan av tusentals referenser jag skapat utifrån den här låten) är Gypsy. Vare sig jag vill eller inte kommer den förfölja mig och vara någon slags favoritlåt. Varenda bostav och ton i låten sitter så stenhårt i mitt huvud, jag kan lägga minst två olika stämmor på den. Lyssna på den! Den finns på Spotify. Det är en kärlekslåt. Den har ett skönt gung-pump i bakgrunden och hon pratsjunger så fint, Suzanne.
måndag 12 december 2011
8. Berätta om ett av dina favoritplagg
Jaha. Är det kul att läsa om? Hmm. Okejrå.
När jag jobbade i Vietnam var jag smart. Jag tog med mig mina favoritplagg och sydde upp kopior av dom, i lite andra tyger och färger. Nu äger jag till exempel flera exemplar av en favoritklänning som ser ut såhär:
Den är i ett tunnt, nästan lite genomskinligt tyg. V-ringad, med en lite specialaktig söm över bröstet. Den slutar ungefär femminuter* centimeter över knät och har ett svartvitrandigt übertunnt tygskärp i midjan som bara syns på framsidan, eftersom det går i en kanal på baksidan och klänningen därför har värsta slappa, sköna, hängiga ryggen.
Jag har den (alltså olika varianter på den) ungefär en gång i veckan, så spännande är jag.
* dags att sova.
När jag jobbade i Vietnam var jag smart. Jag tog med mig mina favoritplagg och sydde upp kopior av dom, i lite andra tyger och färger. Nu äger jag till exempel flera exemplar av en favoritklänning som ser ut såhär:
Den är i ett tunnt, nästan lite genomskinligt tyg. V-ringad, med en lite specialaktig söm över bröstet. Den slutar ungefär fem
Jag har den (alltså olika varianter på den) ungefär en gång i veckan, så spännande är jag.
* dags att sova.
7. Berätta om ett av dina favoritfotografier
Mhm. Svårt igen. Att välja alltså.
Min pappa fotograferade massor under mina första år, sen höll han upp många år och de senaste fem-sex åren har han börjat igen. De där fotona han tog på åttiotalet har jag sett så många gånger. När jag tänker på dom känner jag lukten av dammiga AGFA diabildsmagasin och hör ljudet av frammatningsmekanismen. Den kunde man förresten ibland få styra med en ljusbrun (sladdförsedd) fjärrkontroll med två svarta knappar och en skärpe-skroll. Jag älskade att få trycka på de där knapparna.
Det var ett speciellt ljus i de där diabilderna. Lite matta, magiska färger. Det fanns en särskild bild som jag längtade extra mycket efter att den skulle matas fram i magasinet. Det är en bild på mig och min mamma, en närbild på oss två i profil. Jag är fem månader och hon är trettiotre. Jag har en stor napp i munnen och bebis-stirrar på hennes näsa, hon håller mig runt bröstet, snusar mot min näsa med slutna ögon och har stoppat in nappens ring i sin mun. Pappa kallar bilden för puss-nappen. Trettio år senare tycker jag fortfarande att bilden är lika fin.
Min pappa fotograferade massor under mina första år, sen höll han upp många år och de senaste fem-sex åren har han börjat igen. De där fotona han tog på åttiotalet har jag sett så många gånger. När jag tänker på dom känner jag lukten av dammiga AGFA diabildsmagasin och hör ljudet av frammatningsmekanismen. Den kunde man förresten ibland få styra med en ljusbrun (sladdförsedd) fjärrkontroll med två svarta knappar och en skärpe-skroll. Jag älskade att få trycka på de där knapparna.
Det var ett speciellt ljus i de där diabilderna. Lite matta, magiska färger. Det fanns en särskild bild som jag längtade extra mycket efter att den skulle matas fram i magasinet. Det är en bild på mig och min mamma, en närbild på oss två i profil. Jag är fem månader och hon är trettiotre. Jag har en stor napp i munnen och bebis-stirrar på hennes näsa, hon håller mig runt bröstet, snusar mot min näsa med slutna ögon och har stoppat in nappens ring i sin mun. Pappa kallar bilden för puss-nappen. Trettio år senare tycker jag fortfarande att bilden är lika fin.
6. Berätta om bloggarna du läser
De flesta bloggarna jag läser skrivs av folk som verkar vara ungefär som jag. Personer runt trettio som skriver om, tja, saker som händer. Jag läser dom för att det är lite skönt att märka att jag är som folk och folk är som mig (jaha, det var tydligen viktigt för mig) och för att det känns lite som om jag har lärt känna de där personerna och då vill man liksom veta hur dom har det. Kommenterar gör jag tyvärr ganska sällan (för att jag mest surfar på mobilen och det är ah-hel-deles för krångligt då), men borde göra det oftare eftersom jag själv blir miicket glad för kommentarer.
Sen läser jag några nischade jobbrelaterade bloggar och en och annan musikblogg. Och följer massa folk på twitter också!
Sen läser jag några nischade jobbrelaterade bloggar och en och annan musikblogg. Och följer massa folk på twitter också!
5. Berätta om vem du var för ett år sedan
I mitten på december 2010 hade jag jobbat på mitt nuvarande jobb två veckor. Innan dess hade jag varit arbetslös/frilansat i ett år. Jag bodde på soffan hos min kompis S efter att ha flyttat tillbaks till Stockholm från Helsingfors via Vietnam. Jag var nog till och med fortfarande lite kass i magen efter Vietnamvistelsen, då i mitten på december 2010.
Kvar i Helsingfors fanns min kille. Det var iskallt i både Stockholm och Helsingfors och min hud krullade nästan ihop sig av den torra luften. Nästan varje helg flög min kille eller jag över ålands hav-och-skärgårdshavet för att ses, här eller där.
En särskild helg i mitten på december var det minus tjugosex i Helsingfors när jag klev av flygplanet. Väl hemma i lägenheten i Rödbergen var det varmt och fint. Jag tror vi hade vänner över på middag när jag kom på fredagen, åt bouef bourguignon och drack vin. På lördagen var det ännu kallare. Vi två åkte skridskor på skridskobanan på Rautatientori. Jag lånade min killes stora varma blåbärs-fjällrävenjacka. Varmt därinne.
På vägen hem tog vi en promenad över isen ut till Skifferholmen. När vi kom hem frågade jag om vi skulle göra barn. Han grät stora rullande tårar av glädje, men ville vänta lite. Jag log. Ville inte vänta lite.
Nu har det gått ett år. Det blev inga barn gjorda.
Kvar i Helsingfors fanns min kille. Det var iskallt i både Stockholm och Helsingfors och min hud krullade nästan ihop sig av den torra luften. Nästan varje helg flög min kille eller jag över ålands hav-och-skärgårdshavet för att ses, här eller där.
En särskild helg i mitten på december var det minus tjugosex i Helsingfors när jag klev av flygplanet. Väl hemma i lägenheten i Rödbergen var det varmt och fint. Jag tror vi hade vänner över på middag när jag kom på fredagen, åt bouef bourguignon och drack vin. På lördagen var det ännu kallare. Vi två åkte skridskor på skridskobanan på Rautatientori. Jag lånade min killes stora varma blåbärs-fjällrävenjacka. Varmt därinne.
På vägen hem tog vi en promenad över isen ut till Skifferholmen. När vi kom hem frågade jag om vi skulle göra barn. Han grät stora rullande tårar av glädje, men ville vänta lite. Jag log. Ville inte vänta lite.
Nu har det gått ett år. Det blev inga barn gjorda.
4. Berätta om en person som du beundrar
Men gud vad svårt. Det finns så många jag beundrar för det dom gör eller har gjort på sitt sätt. Bara precis just nu beundrar jag:
- Laleh för att hon är så begåvad vågar det hon vågar.
- Sofia Coppola för att hon gör vad hon tror på och det alltid blir så jävla bra.
- Ett ex för att han flyttade till andra sidan jorden, satsade på sin idé och nu gör big business på det.
- Estrid Ericsson för att hon var en riktig powerkvinna i en tid när det nog var ganska svårt att vara det.
- Min kompis L för att hon är så självklar och sjukt energisk på ett väldigt lågmält och ödmukt sätt.
- Mamma för att hon är en no-nonsense-person och för att hon karriärade upp sig precis så högt hon ville och sedan trappade ner precis när hon ville.
- Min ena syster för att hon är så bra på det hon gör och älskar, min andra syster för att hon vågat satsa tid och pengar på att göra det hon vill.
En person. Jag kan inte välja. Jag väljer åtta.
- Laleh för att hon är så begåvad vågar det hon vågar.
- Sofia Coppola för att hon gör vad hon tror på och det alltid blir så jävla bra.
- Ett ex för att han flyttade till andra sidan jorden, satsade på sin idé och nu gör big business på det.
- Estrid Ericsson för att hon var en riktig powerkvinna i en tid när det nog var ganska svårt att vara det.
- Min kompis L för att hon är så självklar och sjukt energisk på ett väldigt lågmält och ödmukt sätt.
- Mamma för att hon är en no-nonsense-person och för att hon karriärade upp sig precis så högt hon ville och sedan trappade ner precis när hon ville.
- Min ena syster för att hon är så bra på det hon gör och älskar, min andra syster för att hon vågat satsa tid och pengar på att göra det hon vill.
En person. Jag kan inte välja. Jag väljer åtta.
söndag 11 december 2011
3. Berätta om din bästa vän
Det här har jag redan berättat en gång. På en annan blogg, i ett annat land. Läs det här om ni vill.
(Nu när jag läser det, nästan ett år senare, vill jag nog lägga till två till bästa vänner. M och S. Kan man ha fyra bästa vänner? Jag det kan man. Jag bestämmer det.)
(Nu när jag läser det, nästan ett år senare, vill jag nog lägga till två till bästa vänner. M och S. Kan man ha fyra bästa vänner? Jag det kan man. Jag bestämmer det.)
2. Berätta om staden som du bor i
Åh det är skönt när mitt Stockholm är grönt
sakta gå hem genom stan
En kyss sen går man sakta igen,
sakta en tur genom stan
Åh det är natt och på avstånd hörs skratt
Och man går hem genom stan
En doft av hö från nån ljuv skärgårdsö,
smyger sig tyst intill stan
Precis som din arm så lätt och så varm
känns sommarens vind mot min kind
Och natten står still den finns inte till
en tystnad en skugga en vind
Den är så kort och den glider tyst bort
när trastarna vakna i stan
Klockan är två hela himlen är blå,
sakta vi går genom stan
Sakta hitåt ror en man i en båt
stannar och ser på en svan
Allt är tyst och jag tiger nyss kysst,
sakta vi går genom stan
På Västerbron i den himmelska ron
en spårvagn går ensam och tom
Alla hus målar natten i ljus,
hemligt går träden i blom
Här bor en miljon
säg hör de den ton som Stockholm nu spelar för dem
De far härifrån långt bort härifrån
men Stockholm det är ju vårt hem
Vart vi än går vet jag Stockholm är vår
när vi går hem genom stan
Här går vi med en tyst melodi
ensamma i hela stan
Så stannar vi till vid fåglarnas drill
vi känner en doft av viol
Och glada vi hör en jublande kör
då stiger en gnistrande sol
Åh det är skönt när mitt Stockholm är grönt
sakta en natt då i stan
En kyss sen börja vandra igen
sakta gå hem genom stan
Precis så. Beppe Wolgers har redan skrivit allt man behöver skriva om staden jag bor i, och varför jag bor här. I princip är det så enkelt.
sakta gå hem genom stan
En kyss sen går man sakta igen,
sakta en tur genom stan
Åh det är natt och på avstånd hörs skratt
Och man går hem genom stan
En doft av hö från nån ljuv skärgårdsö,
smyger sig tyst intill stan
Precis som din arm så lätt och så varm
känns sommarens vind mot min kind
Och natten står still den finns inte till
en tystnad en skugga en vind
Den är så kort och den glider tyst bort
när trastarna vakna i stan
Klockan är två hela himlen är blå,
sakta vi går genom stan
Sakta hitåt ror en man i en båt
stannar och ser på en svan
Allt är tyst och jag tiger nyss kysst,
sakta vi går genom stan
På Västerbron i den himmelska ron
en spårvagn går ensam och tom
Alla hus målar natten i ljus,
hemligt går träden i blom
Här bor en miljon
säg hör de den ton som Stockholm nu spelar för dem
De far härifrån långt bort härifrån
men Stockholm det är ju vårt hem
Vart vi än går vet jag Stockholm är vår
när vi går hem genom stan
Här går vi med en tyst melodi
ensamma i hela stan
Så stannar vi till vid fåglarnas drill
vi känner en doft av viol
Och glada vi hör en jublande kör
då stiger en gnistrande sol
Åh det är skönt när mitt Stockholm är grönt
sakta en natt då i stan
En kyss sen börja vandra igen
sakta gå hem genom stan
Precis så. Beppe Wolgers har redan skrivit allt man behöver skriva om staden jag bor i, och varför jag bor här. I princip är det så enkelt.
1. Berätta om dig själv
Jag är trettio. Bor i Stockholm, i en älskad etta. Jag bodde här tillsammans med någon fram tills för två veckor sedan då vi "ändrade relationsstatus" och han flyttade ut. Det är sorgligt, men det var nödvändigt. Nu är jag tydligen singel vilket jag har lite svårt att fatta.
Jag jobbar i modebranschen, fast inte med mode. Eller, indirekt gör jag kanske det. Trivs bra med jobbet, men jobbar egentligen inte med det jag är utbildad till. Jag pluggade totalt åtta år på universitet och älskade (nästan) varje dag av det. Åtminstone de sista fem åren. Mina finaste vänner träffade jag under de där åtta åren och dom är väldigt viktiga för mig.
Jag bott i fem olika länder och jobbat i ytterligare ett. Nu är jag här, i Stockholm och känner mig hemma och jordad och lugn.
Vad mer? Jag gillar mat, musik och att hålla på med det jag är utbildad till (det här med hemligt bloggande, svårt i bland). Favoritfilm: Lost in Translation. Favoritprogram: Kobra (till 90% för innehållet och 9% för att Kristoffer Lundström är så bra. Okej, 1% för att han är het också). Favorit...
... kommer inte på nåt mer. Hejrå!
Jag jobbar i modebranschen, fast inte med mode. Eller, indirekt gör jag kanske det. Trivs bra med jobbet, men jobbar egentligen inte med det jag är utbildad till. Jag pluggade totalt åtta år på universitet och älskade (nästan) varje dag av det. Åtminstone de sista fem åren. Mina finaste vänner träffade jag under de där åtta åren och dom är väldigt viktiga för mig.
Jag bott i fem olika länder och jobbat i ytterligare ett. Nu är jag här, i Stockholm och känner mig hemma och jordad och lugn.
Vad mer? Jag gillar mat, musik och att hålla på med det jag är utbildad till (det här med hemligt bloggande, svårt i bland). Favoritfilm: Lost in Translation. Favoritprogram: Kobra (till 90% för innehållet och 9% för att Kristoffer Lundström är så bra. Okej, 1% för att han är het också). Favorit...
... kommer inte på nåt mer. Hejrå!
Kalenderlistan*
1. Berätta om dig själv.
2. Berätta om staden som du bor i.
3. Berätta om din bästa vän.
4. Berätta om en person som du beundrar.
5. Berätta om vem du var för ett år sedan.
6. Berätta om bloggarna du läser.
7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.
8. Berätta om ett av dina favoritplagg.
9. Berätta om en av dina favoritlåtar.
10. Berätta om vad som finns i din väska.
11. Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut.
12. Berätta om någon som du saknar.
13. Berätta om din favoritsak i ditt hem.
14. Berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig.
15. Berätta om en av dina favoritböcker.
16. Berätta om hur du var när du var liten.
17. Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.
18. Berätta om en plats du absolut vill besöka innan du dör.
19. Berätta om en vän som bor långt bort.
20. Berätta om vad du önskar dig i julklapp.
21. Berätta om någon som du älskar.
22. Berätta om något som du är beroende av.
23. Berätta om ditt bästa julminne.
24. Berätta om fem fina saker som har hänt under den här decembermånaden.
* Jag fattar ju att tanken är ett inlägg om dagen, men eftersom jag är typ sist på bollen kör jag på extra snabbt nu i början. Lite kompensation för sista halvårets bloggfrånvaro liksom
Jamen hej.
Det var ett halvår sedan jag skrev sist. Har inte varit så skrivsugen, eller i allafall inte offentligt skrivugen. Men så hittade jag den däringa kalender-listan hos bl.a Jenny och då tänkte jag att okejrå, jag kör igen. Det blir i allafall tjugofyra inlägg till i den här gamla bloggen.
måndag 20 juni 2011
M
För några år sedan köpte jag en menskopp. Det var en bra köp, under flera år behövde jag inte köpa en enda tampong eller binda. Dessutom behövde jag inte vara rädd för att blöda igenom/lukta/få tampongsjuka. Under en lite våldsam rengöring av den där koppen råkade jag slita upp ett stort hål i den och sen glömde jag bort att köpa en ny. Tills i kväll, när en kompis frågade mig hur det funkade, det där med menskopp. Jag fick skämmas lite och erkänna att min gått sönder och jag varit för att för att beställa en ny och därför trilskats med tamponger i några månader.
Nu när jag kom hem kollade jag runt efter lite menskoppsåterförsäljare på nätet och upptäckte att de flesta företag tydligen tycker att ordet mens är för "kraftigt" och därför kallar sina produkter för m-kopp och dylikt. Så fja-ha-hantigt!
På tal om mens. Jag jobbar indirekt med kläder, i ett internationellt företag. Därför använder jag orden ladieswear och menswear hundratals gånger varje dag, och eftersom jag har kissåbajshumor fnissar jag alltid lite åt att programmet jag jobbar med (som inte kan hantera apostrofer) automatiskt skriver mens underwear på mina grejer.
Nog om mens för idag. Förlåt. M, menar jag.
Nu när jag kom hem kollade jag runt efter lite menskoppsåterförsäljare på nätet och upptäckte att de flesta företag tydligen tycker att ordet mens är för "kraftigt" och därför kallar sina produkter för m-kopp och dylikt. Så fja-ha-hantigt!
På tal om mens. Jag jobbar indirekt med kläder, i ett internationellt företag. Därför använder jag orden ladieswear och menswear hundratals gånger varje dag, och eftersom jag har kissåbajshumor fnissar jag alltid lite åt att programmet jag jobbar med (som inte kan hantera apostrofer) automatiskt skriver mens underwear på mina grejer.
Nog om mens för idag. Förlåt. M, menar jag.
lördag 18 juni 2011
Viktig uppdatering
I kväll har jag och mina föräldrar över en god bit grillat bland annat pratat om ollning och klittning. Folkbildning.
Posted from Blogium for iPhone
Hemma
torsdag 9 juni 2011
Dom kallar det torsdag
Det är vår sista dag på ön, i morgon tar vi båt och buss till Bangkok. Vi har redan vinkat av en medlem av lag syd vid färjan, hon tar nattåget tillbaks till Laos i natt, så nu är vi bara fyra kvar i vår lilla liga.
Solen gassar från en i stort sett molnfri himmel, och medan de andra tre toppar brännorna på stranden sitter jag, fröken fräken, på ett café uppe i byn med en macchiato, en vatten och min lilla telefon. Radion spelar 'Seasons in the Sun' och samtidigt som det känns lite vemodigt att åka härifrån har jag så mycket göttig sommar att se fram emot att det liksom jämnar ut sig.
onsdag 8 juni 2011
v. s. b.
En gång i tiden var det poppis att posta så kallade notes på Facebook, de där notesen var lite som blogginlägg fast utan blogg. En tjej jag känner hade i just en sådan note en sån där lista som jag brukar tjuva och publicera här, och på frågan vad hon var rädd för skrev hon att hon var rädd för att framstå som präktig. På nåt sätt har det där förföljt mig, säkert för att jag i samma stund insåg att JAG nog kan uppfattas som rätt präktig och eftersom jag faktiskt inte är särskilt präkto när det kommer till kritan kanske borde jobba lite på den delen av min image.
Just i kväll går det dock rätt dåligt. Bevis:
1. Jag är den enda icke-singeln.
2. Jag valde precis att stanna hemma och 'vakta huset' när de andra tog bilen till byn för fortsatt kalasande.
3. Jag sparade kärnorna från rambutanerna vi åt till efterrätt på tork för att plantera dom när jag kommer hem.
Präktig, var det.
Drycker jag just nu inmundigar på altanen:
1 st Leo (öl)
1 st Chang soda water
1 st whiskey/soda/cola-drink
1 st färsk kokosnöt
tisdag 7 juni 2011
Läget, här och annorstädes
Herroh!
Vi lägger en lat dag till en annan här på ön. Vissa spänningsmoment dyker upp då och då, främst i form av en av oss överkörd kungskobra (ca 2 m lång och typ 8 cm i diameter, kändes som att köra över en större trädgren), en nattlig storm, ett besök i ett vattenfall och ett litet missöde med bilen (vi råkade krossa en annan bils baklykta och fick tala+betala oss ur situationen). Annars ägnar jag mest dagarna åt läsning, simning och vatten/öldrickande.
På fredag tar vi båt och buss till Bangkok och hänger där två nätter innan vu vänder flygplansnosen mot Sverige igen. När jag kommer hem får jag träffa min kille några timmar innan han flyger till Helsinki på söndagskvällen, men vi räknar dagar nu. Till midsommar kommer han nämligen tillbaks igen. Hejdå Helsingforspendlarlivet!
torsdag 2 juni 2011
Det är tydligen torsdag
Men åh, jag skrev just ett långt inlägg om dagarna som rullar förbi, huset vi bor i och maten vi äter men det försvann. Nu går jag och badar istället.
tisdag 31 maj 2011
Landad, strandad
Nu är jag framme på ön. Har nästan inte sovit någonting på ett dygn, men har däremot redan badat, solat och ätit en fin curry. Det här blir fint!
lördag 28 maj 2011
Heja humiditet
På måndag åker jag på semester till Thailand. Jag ska till en ö utanför Kambodjanska kusten och där ska jag hänga med fyra fina tjejer i två veckor. Kanske tar vi en tur över till Kambodja. Kanske spenderar vi några dagar i Bangkok innan vi flyger hem igen. Det ska bli skönt. Senaste veckan har jag känt jobbstressen rent fysiskt, som ett tryck över bröstet. Det har inte riktigt släppt än, men jag ser fram emot två välgörande veckor. Hög luftfuktighet. Det finns inget som min kropp mår så bra av som det.
I dag har jag snurrat en sväng på stan och köpt lite reseförpackningar att hälla över mina nya krämer i, ett par fina, prickiga, svala brallor och beställningsvaror från kompisarna jag ska träffa på ön, som jobbar i Vientiane och längtar efter svensk tandkräm, hårnålar och lösskägg. Så det har jag köpt.
På väg hem stannade jag en stund i korsningen Karlavägen/Sturegatan där några kompisar och hejade på ena kompisens bror som sprang maraton. Fällde en liten tår över det fina i att människor samlas för att heja på varandras prestation. Jag fattar inte att jag blir så rörd över sånt där. Märkligt.
Nu ska jag ta ett varmt bad och läsa lite Monocle. Par ce que je le vaux bien.
I dag har jag snurrat en sväng på stan och köpt lite reseförpackningar att hälla över mina nya krämer i, ett par fina, prickiga, svala brallor och beställningsvaror från kompisarna jag ska träffa på ön, som jobbar i Vientiane och längtar efter svensk tandkräm, hårnålar och lösskägg. Så det har jag köpt.
På väg hem stannade jag en stund i korsningen Karlavägen/Sturegatan där några kompisar och hejade på ena kompisens bror som sprang maraton. Fällde en liten tår över det fina i att människor samlas för att heja på varandras prestation. Jag fattar inte att jag blir så rörd över sånt där. Märkligt.
Nu ska jag ta ett varmt bad och läsa lite Monocle. Par ce que je le vaux bien.
fredag 27 maj 2011
The new lineup
Så här blev det efter badrumsskåpsrensningen och apotek-inhandlingsrundan:1. KTC pure sesame seed oil - gammal favvo som hjälper när man har extremtorra dagar. Innehåller en ingrediens, sesamolja. Luktfri.
2. Ekoschampo från Maria Åkerberg - inköpt när jag var hos frisören sist. Plus för att det är ekologiskt och bara innehåller "naturliga" ämnen. Minus för att det är så många ämnen (15) i det. Luktar gott!
3. Apoteket Hjärtats sollotion - Paraben- och zinkfri, men innehåller sjukt mycket annat, t.ex två akrylater (alltså plast), glycerin och acetat. Totalt 25 inredienser. Parfymfri.
4. HTH lotion - en annan gammal klassiker som jag kört med förr, under mindre torra perioder. "Bara" 12 ingredienser varav noll läbbiga parabener eller mineraloljor. Oparfymerad.
5. Calinda* waschgel - tysk ansiktstvätt som jag fått av min mor. Många ingredienser, men alla naturliga. Luktar citrongräs och ingefära = gott!
6. Bats "Extra effective WOMEN" deo - så nära en perfekt deo jag kunde komma på min snabba lunchrunda på apoteket. De hade noll aluminiumfria deosar, men den här hade kortast innehållsförteckning och inga parabener. Doften WOMEN betyder i det här fallet en svag lukt av mjölktvål, typ.
7. L300 intensive moisturizing face cream - också det resultatet av uteslutningsmetoden framför apotekshyllan. Hade kortast ingredienslista av alla, verkar vara ungefär som en tjockare HTH (samma ingredienser, typ) och det står ju for dry skin på den så då (kanske) den funkar för mig. Oparfymerad.
8. Sist och minst men kanske nödvändigast - Tassalva. Så här står det på etiketten (som jag har pillat bort):
"Tassalvans huvudsakliga användningsområde är att mjuka upp torr och sprucken hud på djurets trampdynor. Den är också användbar till att vintertid smörja in tassarna för att skydda mot vägsalt och för att förebygga skärsår från hård skare. Salvan innehåller flera mjukgörande fetter och är vattenfri. Den innehåller inga giftiga ämnen och är helt ofarlig för djuret att slicka i sig".
Funkar utmärkt på människomunnar.
Känns bra att vara någorlunda uppdaterad, men planen är att vara ännu petigare nästa gång. Ger jag det bara lite tid kan jag nog hitta nya favoriter.
*Alltså Calinda. Roligt namn tycker jag. När jag bodde ihop med min kompis S och hade massa Calinda-produkter i badrumsskåpet kallade hon mig för Calinda. På västgötska.
Kem byggde denna kropp
I går fick jag ett ryck, gick igenom alla mina krämer och lotioner och annat jag smetar in mig med, kollade innehållsförteckningarna och om de innehöll parabener eller mineraloljor så åkte dom i soptunnan. I dag finns därför på min att handla-lista:
- Alkohol- aluminium- mineralolje- och parabenfri deo.
- Paraben- och mineraloljefri ansiktskräm (jag körde med Body Shop innan, den hade 6 olika parabener, det var rekord!)
- Dito kroppslotion (fast jag kör ändå mest med min gamla sesamolja)
- Solkräm som åtminstone måste vara parabenfri, men helst också utan zink.
Jag tycker det känns superläbbigt att smörja in min törstiga hud med massa hormonrubbande (parabener), uttorkande (mineraloljor och alkohol) och i vissa fall giftiga grejor som först och främst kan påverka min kropp på märkliga sätt och som jag sedan duschar ut i avloppssystemet så att fiskarna i haven blir dubbelkönade giftbomber som jag sedan äter upp och får i mig grejorna igen, i förädlad form.
Ögonöppnaren var att jag vaknade i måndags morgon med stora, röda, svidande utslag i armhålorna. Nu har jag kört deofritt i tre dagar och då är de naturligtvis borta.
- Alkohol- aluminium- mineralolje- och parabenfri deo.
- Paraben- och mineraloljefri ansiktskräm (jag körde med Body Shop innan, den hade 6 olika parabener, det var rekord!)
- Dito kroppslotion (fast jag kör ändå mest med min gamla sesamolja)
- Solkräm som åtminstone måste vara parabenfri, men helst också utan zink.
Jag tycker det känns superläbbigt att smörja in min törstiga hud med massa hormonrubbande (parabener), uttorkande (mineraloljor och alkohol) och i vissa fall giftiga grejor som först och främst kan påverka min kropp på märkliga sätt och som jag sedan duschar ut i avloppssystemet så att fiskarna i haven blir dubbelkönade giftbomber som jag sedan äter upp och får i mig grejorna igen, i förädlad form.
Ögonöppnaren var att jag vaknade i måndags morgon med stora, röda, svidande utslag i armhålorna. Nu har jag kört deofritt i tre dagar och då är de naturligtvis borta.
onsdag 25 maj 2011
Listigt
Äh, jag skäms inte för att köra en lista idag igen. Den här gången snodd från Debbie.
Just nu tänker jag på att jag borde ta av mig strumporna eftersom de blev blöta när jag gick ut på balkongen för att vattna blommorna.
När jag vaknar på morgonen drar jag upp rullgardinen och överväger om det är cykelväder eller inte.
Min mobiltelefon är från ett företag som jag jobbintervjuats för vilket känns rätt bissart när jag tänker på det. Dock hörde de aldrig av sig igen och dock hade jag kanske inte haft lust att flytta till Kalifornien.
Imorgon kommer jag troligen att jobba över. Igen.
Ikväll skall jag dricka lite te, slöa lite framför datorn och lägga mig hyfsat tidigt.
När jag bakar kanelbullar blir de ovanligt goda. Tunt kavlad deg, rullad många varv är hemligheten. Och maximal fetthalt på alla ingredienser.
Sist jag grät var av skratt på jobbet i går. En person ringde in till Christer i P3 och berättade att hans son av misstag fått namnet 'OHO' eftersom de (föräldrarna) hade skrivit 'Otto' lite slarvigt på namnblanketten de skickade in till... stället man skickar såna blanketter till.
Kärlek är när man tycker om varandra jättemycket.
I somras var jag arbetslös/frilansare. Solbränd och rätt glad.
Jag pratar slarvigt och oartikulerat.
Jag lyssnar på Sveriges Radio (p3 på morgonen, P1 på kvällen). Annars just nu mest Mumford & Sons, Glasser, Familjen.
Jag är sämst på att haka på saker i sista minuten, fast nu ska jag åka till Asiens land ganska oplanerat!
Jag är bäst på att peppa, planera, stötta dra ut riktlinjer, tänka långsiktigt.
Den bästa känslan är att vara med sina vänner och det är vår eller sommar och man känner att kvällen aldrig tar slut! Och när det gör det är det soluppgång och fågelkvitter och man har sjungit sig hes.
Jag är rädd för att dö. Om jag verkligen tänker efter är det egentligen bara det jag är rädd för.
När jag lagar mat är jag glad och nöjd med livet.
Jag brukar få komplimanger för att jag är påhittig och kreativ, och så för mina grå hår men dom har jag ju färgat bort nu.
Jag glömmer aldrig ramsor och sånger från barndomen. Kan typ allt ur Pelle Plutt utantill.
Jag vill ha min kille här hemma, minst två ungar, mina vänner omkring mig och ett fortsatt fint och bra liv.
Just nu tänker jag på att jag borde ta av mig strumporna eftersom de blev blöta när jag gick ut på balkongen för att vattna blommorna.
När jag vaknar på morgonen drar jag upp rullgardinen och överväger om det är cykelväder eller inte.
Min mobiltelefon är från ett företag som jag jobbintervjuats för vilket känns rätt bissart när jag tänker på det. Dock hörde de aldrig av sig igen och dock hade jag kanske inte haft lust att flytta till Kalifornien.
Imorgon kommer jag troligen att jobba över. Igen.
Ikväll skall jag dricka lite te, slöa lite framför datorn och lägga mig hyfsat tidigt.
När jag bakar kanelbullar blir de ovanligt goda. Tunt kavlad deg, rullad många varv är hemligheten. Och maximal fetthalt på alla ingredienser.
Sist jag grät var av skratt på jobbet i går. En person ringde in till Christer i P3 och berättade att hans son av misstag fått namnet 'OHO' eftersom de (föräldrarna) hade skrivit 'Otto' lite slarvigt på namnblanketten de skickade in till... stället man skickar såna blanketter till.
Kärlek är när man tycker om varandra jättemycket.
I somras var jag arbetslös/frilansare. Solbränd och rätt glad.
Jag pratar slarvigt och oartikulerat.
Jag lyssnar på Sveriges Radio (p3 på morgonen, P1 på kvällen). Annars just nu mest Mumford & Sons, Glasser, Familjen.
Jag är sämst på att haka på saker i sista minuten, fast nu ska jag åka till Asiens land ganska oplanerat!
Jag är bäst på att peppa, planera, stötta dra ut riktlinjer, tänka långsiktigt.
Den bästa känslan är att vara med sina vänner och det är vår eller sommar och man känner att kvällen aldrig tar slut! Och när det gör det är det soluppgång och fågelkvitter och man har sjungit sig hes.
Jag är rädd för att dö. Om jag verkligen tänker efter är det egentligen bara det jag är rädd för.
När jag lagar mat är jag glad och nöjd med livet.
Jag brukar få komplimanger för att jag är påhittig och kreativ, och så för mina grå hår men dom har jag ju färgat bort nu.
Jag glömmer aldrig ramsor och sånger från barndomen. Kan typ allt ur Pelle Plutt utantill.
Jag vill ha min kille här hemma, minst två ungar, mina vänner omkring mig och ett fortsatt fint och bra liv.
tisdag 24 maj 2011
Dagens
Snodd från Bondhustrun (i vanlig ordning)
DAGENS VILL HA: 9324 kronor att betala tråkig skatt med.
DAGENS KLÄDSEL: Rostfärgade strumpbyxor, svart klänning, grå kavajaktig grej. Snart springkläder.
DAGENS SMINK: Mascara och ögonbrynspenna.
DAGENS FRISYR: Tråkig knut.
DAGENS HÄNDELSE: Ska springa Vårruset om en timma!
DAGENS LÅT: The Cave - Mumford & Sons.
DAGENS PLANER: Det där loppet.
DAGENS SAKNAD: Killen. I vanlig ordning.
DAGENS DUMMASTE: Askmolnet. Försvinn!
DAGENS SJUKA: Näpp, inget. Men en kollega har TVÅ kompisar som vurpat på sina cyklar så nu är det hjälm på, alltid. Hjälmsjuka då, kanske. (Gudars, vilken konstig associationsbana)
DAGENS DROG: Turkisk peppar. Snodd ur kollegans påse.
DAGENS KRAM: Barndomskompisen som jag mötte en snabbis efter jobbet.
DAGENS PUSS: Ingen.
DAGENS KÖP: Inget alls.
DAGENS GODIS: Se "dagens drog"
DAGENS HUMÖR: Lite småstressad på förmiddagen men sen lugnade jag ner mig.
DAGENS VILL HA: 9324 kronor att betala tråkig skatt med.
DAGENS KLÄDSEL: Rostfärgade strumpbyxor, svart klänning, grå kavajaktig grej. Snart springkläder.
DAGENS SMINK: Mascara och ögonbrynspenna.
DAGENS FRISYR: Tråkig knut.
DAGENS HÄNDELSE: Ska springa Vårruset om en timma!
DAGENS LÅT: The Cave - Mumford & Sons.
DAGENS PLANER: Det där loppet.
DAGENS SAKNAD: Killen. I vanlig ordning.
DAGENS DUMMASTE: Askmolnet. Försvinn!
DAGENS SJUKA: Näpp, inget. Men en kollega har TVÅ kompisar som vurpat på sina cyklar så nu är det hjälm på, alltid. Hjälmsjuka då, kanske. (Gudars, vilken konstig associationsbana)
DAGENS DROG: Turkisk peppar. Snodd ur kollegans påse.
DAGENS KRAM: Barndomskompisen som jag mötte en snabbis efter jobbet.
DAGENS PUSS: Ingen.
DAGENS KÖP: Inget alls.
DAGENS GODIS: Se "dagens drog"
DAGENS HUMÖR: Lite småstressad på förmiddagen men sen lugnade jag ner mig.
måndag 23 maj 2011
Tralala lilla molntuss
Snälla askmoln. Gör inte så att min Asienresa om en vecka skiter sig. Snälla. Tack på förhand.
söndag 22 maj 2011
Osis
Man ska kliva på ett tåg från Skåne till Stockholm. Man har lagt några extra hundralappar på en förstaklassbiljett för att det känns lite göttigt. Första besvikelsen: platsen man har bokat är ett baklängessäte. Andra besvikelsen: nån har kaskadkräkts över mittgången och för att mildra lukten har personalen hällt ett kaffepaket över "fläcken". Tredje besvikelsen: det hjälper inte.
fredag 20 maj 2011
Leaving on a jet plane
Jag åker till Skåne över helgen för diverse partaj och andra trevligheter. Hoppas de släpper ombord oss på planet snart för tanten bredvid mig här vid gaten sitter och rapar. Efter varje rap skruvar hon lite på sig och tittar på tjejen intill, som om det vore hon som är storraparn här på gaten.
Nu ropar dom i högtalarna och folket SPRINGER mot utgången. För att få spendera så mycket tid som möjligt på det mysiga flygplanet? Äh, jag sitter kvar och bloggar, jag.
torsdag 19 maj 2011
Nä nu blommar det
Dagens märkligaste nyhet: Jätteknölkallan på Bergianska Trädgården här i huvudstaden blommar, vilket den tydligen bara gör ungefär var trettionde år. Vilken sjuk grej! Läs bara beskrivningen av blomman (hämtad härifrån):
Jätteknölkalla hör hemma i regnskogen på ön Sumatra i Indonesien, där den växer i ett område litet större än Småland. Arten upptäcktes 1878 av en italiensk botanist och fick namnet Amorphophallus titanum vilket betyder jättelik oformlig fallos. En jätteknölkalla blommade för första gången utanför Sumatra i London 1890. Den har blivit alla botaniska trädgårdars önskeväxt och skapar en skräckblandad förtjusning bland sina åskådare.
Blomställningen skickar ut en vidrig doft av kadaver, rutten fisk och bränt socker. Stanken och det köttröda hölsterbladet lurar asbaggar att försöka lägga ägg i blomställningens inre. Där hålls de fångna under två dygn innan de släpps ut igen. Det första dygnet är bara växtens honblommor utslagna, hanblommorna släpper sitt pollen först under det andra dygnet. Inpudrade med pollen flyger asbaggarna iväg, redo att luras av nästa jätteknölkalla.
Jätteknölkallan bildar en enorm underjordisk knöl, som störst 160 kilo tung. Från knölen skjuter det upp ett enda titaniskt blad, stort som ett litet träd. När bladet vissnat ner går knölen i vila några månader och då den vaknar upp igen har förhoppningsvis en blomknopp bildats. Blomställningen skjuter upp med en väldig fart och kan växa fem till 15 cm per dygn. När den nått 1,5–2,5 meters höjd vecklar ett hölsterblad ut sig likt en purpurröd, plisserad sammetskjol.
Vilken grej, va? Det låter nästan som en enda lång förolämpning. "Din jävla asbagge". Det ska bli mitt nya.
Jätteknölkalla hör hemma i regnskogen på ön Sumatra i Indonesien, där den växer i ett område litet större än Småland. Arten upptäcktes 1878 av en italiensk botanist och fick namnet Amorphophallus titanum vilket betyder jättelik oformlig fallos. En jätteknölkalla blommade för första gången utanför Sumatra i London 1890. Den har blivit alla botaniska trädgårdars önskeväxt och skapar en skräckblandad förtjusning bland sina åskådare.
Blomställningen skickar ut en vidrig doft av kadaver, rutten fisk och bränt socker. Stanken och det köttröda hölsterbladet lurar asbaggar att försöka lägga ägg i blomställningens inre. Där hålls de fångna under två dygn innan de släpps ut igen. Det första dygnet är bara växtens honblommor utslagna, hanblommorna släpper sitt pollen först under det andra dygnet. Inpudrade med pollen flyger asbaggarna iväg, redo att luras av nästa jätteknölkalla.
Jätteknölkallan bildar en enorm underjordisk knöl, som störst 160 kilo tung. Från knölen skjuter det upp ett enda titaniskt blad, stort som ett litet träd. När bladet vissnat ner går knölen i vila några månader och då den vaknar upp igen har förhoppningsvis en blomknopp bildats. Blomställningen skjuter upp med en väldig fart och kan växa fem till 15 cm per dygn. När den nått 1,5–2,5 meters höjd vecklar ett hölsterblad ut sig likt en purpurröd, plisserad sammetskjol.
Vilken grej, va? Det låter nästan som en enda lång förolämpning. "Din jävla asbagge". Det ska bli mitt nya.
onsdag 18 maj 2011
Buy kebab. Most good.
En grej jag gillar med min pappa är att han är 73 år och gillar att spela dataspel. Han har just köpt sig en iPad som han lirar sina gamla favoritspel på, det är roligt tycker jag.
När jag var i de första truliga tonåren hade vi spelnörderiet som en fin liten plattform att umgås på, jag och pappa. Vi spelade samma spel, ibland tillsammans och ibland var för sig, men vi pratade mycket om de där spelen och vävde ganska ofta in språket från spelvärlden i vårt dagliga tal.
Nu har jag installerat ett av våra gemensamma favoritspel, Broken Sword, på telefonen och kastats femton år tillbaks i tiden. Det allra roligaste med BS är karaktärerna, spelet går liksom ut på att man måste samtala med olika människor och ställa rätt frågor till rätt personer. Jag ska villigt erkänna att det känns lite simplare så här i retrospektiv, men jag gillar det fortfarande skarpt! Så skarpt att jag spelat till framåt småtimmarna senaste kvällarna. Precis som förr.
När jag var i de första truliga tonåren hade vi spelnörderiet som en fin liten plattform att umgås på, jag och pappa. Vi spelade samma spel, ibland tillsammans och ibland var för sig, men vi pratade mycket om de där spelen och vävde ganska ofta in språket från spelvärlden i vårt dagliga tal.
Nu har jag installerat ett av våra gemensamma favoritspel, Broken Sword, på telefonen och kastats femton år tillbaks i tiden. Det allra roligaste med BS är karaktärerna, spelet går liksom ut på att man måste samtala med olika människor och ställa rätt frågor till rätt personer. Jag ska villigt erkänna att det känns lite simplare så här i retrospektiv, men jag gillar det fortfarande skarpt! Så skarpt att jag spelat till framåt småtimmarna senaste kvällarna. Precis som förr.
(Man ville vara Nico, den kvinnliga huvudkaraktären. Det vill man lite fortfarande)
Lillördag
Jag firar den med att göra komplicerade uträkningar på Skatteverkets blankett 4314. Oh the joy of having an enskild firma.
tisdag 17 maj 2011
Kvasi
Jag lovade en gång i det förflutna att jag skulle skriva om min hyresgäst.
Det var en tjej i tjugoårsåldern (där jag alltså inte längre befinner mig) som hyrde vår lägenhet medan jag bodde i Helsingfors/Vietnam/hos en kompis i sex månader. Allt verkade frid och fröjd tills jag flyttade tillbaks in i lägenheten och det visade sig att hon:
1. Inte visste hur man städade
2. Inte kan ha ägt en toaborste under de sex månaderna hon bodde här
3. lämnade de här 'tänkvärda orden' på ett av våra köksskåp:
Det var en tjej i tjugoårsåldern (där jag alltså inte längre befinner mig) som hyrde vår lägenhet medan jag bodde i Helsingfors/Vietnam/hos en kompis i sex månader. Allt verkade frid och fröjd tills jag flyttade tillbaks in i lägenheten och det visade sig att hon:
1. Inte visste hur man städade
2. Inte kan ha ägt en toaborste under de sex månaderna hon bodde här
3. lämnade de här 'tänkvärda orden' på ett av våra köksskåp:
Ösregn och cyklistraseri
Det vräker ner blött utanför och pillrar så fint mot mitt balkongräcke.
Jag jobbar som en liten gnu på dagarna för att hinna klart med allt som ska fixas innan jag åker iväg på min semesterresa den 30:e. Jag kommer hinna, det är inte det, men jag blir liksom så tom i hjärnan. Har inte så mycket att berätta, det känns som om allt som rör sig i skallen är jobbrelaterat och det är ju inte särskilt kul att skriva om här.
Jomen en grej förresten. Jag cyklar till jobbet nuförtiden (kolla, nu blev det jobb ändå) och RASAR varje dag över Stockholmarnas brist på cykelvett. Jag har bott i två av Europas främsta cykelstäder (Amsterdam och Köpenhamn) och blev lite glad när jag upptäckte att Stockholm efter vår tioårspaus från varandra hade fått cykelbanor och cyklister. Senaste veckorna när jag har susat iväg till jobbet på morgonen har vi nästan alltid varit en liten cyklistklunga som gemensamt väntar* på grönt ljus i korsningen Valhallavägen/Lidingövägen. Det känns bra och fint och gör mig uppriktigt glad! Dock att MAJORITETEN av mina medcyklister faktiskt inte väntar tills det har slagit om till grönt, utan nästlar sig förbi väntande bilar och cykelklungor och kör ut mot rött. Man tror lätt att det bara är 'coola' cykelbud som gör så, men nej då, det är your average småbarnsmorsa med barnsits på pakethållaren och ipod i öronen.
Förutom dessa stressade galningar möter jag dagligen tio-femton stycken som inte har fattat att cykelbanor i vissa fall är enkelriktade, alltså att det finns en cykelbana åt ena riktningen på ena sidan av vägen, och en åt motsatt håll på andra. Antingen har de inte fattat drillen eller så skiter de bara i det, ety de vinglar glatt förbi i fel riktning. DESSUTOM är typ alla helt världelösa på att ge tecken när de ska svänga. Som om det vore lite löjligt, typ. Prova att cykla i Köpenhamn utan att ge tecken, skriker jag åt dom (inombords) då kommer du att bli mos snabbare än kvickt!
En liten guldstjärna ska de få, stockholmscyklisterna. Många har hjälm. Det är bra.
*Alltså, jag väntar ju, de gör inte det. Det är det som är grejen, här.
Jag jobbar som en liten gnu på dagarna för att hinna klart med allt som ska fixas innan jag åker iväg på min semesterresa den 30:e. Jag kommer hinna, det är inte det, men jag blir liksom så tom i hjärnan. Har inte så mycket att berätta, det känns som om allt som rör sig i skallen är jobbrelaterat och det är ju inte särskilt kul att skriva om här.
Jomen en grej förresten. Jag cyklar till jobbet nuförtiden (kolla, nu blev det jobb ändå) och RASAR varje dag över Stockholmarnas brist på cykelvett. Jag har bott i två av Europas främsta cykelstäder (Amsterdam och Köpenhamn) och blev lite glad när jag upptäckte att Stockholm efter vår tioårspaus från varandra hade fått cykelbanor och cyklister. Senaste veckorna när jag har susat iväg till jobbet på morgonen har vi nästan alltid varit en liten cyklistklunga som gemensamt väntar* på grönt ljus i korsningen Valhallavägen/Lidingövägen. Det känns bra och fint och gör mig uppriktigt glad! Dock att MAJORITETEN av mina medcyklister faktiskt inte väntar tills det har slagit om till grönt, utan nästlar sig förbi väntande bilar och cykelklungor och kör ut mot rött. Man tror lätt att det bara är 'coola' cykelbud som gör så, men nej då, det är your average småbarnsmorsa med barnsits på pakethållaren och ipod i öronen.
Förutom dessa stressade galningar möter jag dagligen tio-femton stycken som inte har fattat att cykelbanor i vissa fall är enkelriktade, alltså att det finns en cykelbana åt ena riktningen på ena sidan av vägen, och en åt motsatt håll på andra. Antingen har de inte fattat drillen eller så skiter de bara i det, ety de vinglar glatt förbi i fel riktning. DESSUTOM är typ alla helt världelösa på att ge tecken när de ska svänga. Som om det vore lite löjligt, typ. Prova att cykla i Köpenhamn utan att ge tecken, skriker jag åt dom (inombords) då kommer du att bli mos snabbare än kvickt!
En liten guldstjärna ska de få, stockholmscyklisterna. Många har hjälm. Det är bra.
*Alltså, jag väntar ju, de gör inte det. Det är det som är grejen, här.
söndag 15 maj 2011
Decennium nummer tre
Nu är jag trettioåring. Det kändes för jävligt kvällen innan jag skulle fylla, när jag gick och lade mig ensam i min stora säng (obs, drama) men helt ok när jag vaknade och öppnade lite paket framför Skypefrukost med min kille på själva födelsedagen. Jag fick utelunch med kollegorna och två (2!) tårtor av min avdelning och göttig middag med vännen M på kvällen.
I fredags kom killen min och bjöd mig på middag och grejer. I lördags hängde vi mest runt, åt lunch med A som kom hit från landet och lagade middag med J&G på kvällen.
Le grande finale var brunchen jag hade i dag dit tjugonio fina människor kom och firade mig. Fast jag inte hade önskat mig nåt alls fick jag fina presenter och inte mindre än fyra olika dejter och events jag kan plocka ut under våren. Bland annat en luftballongsfärd!
Livet alltså. Fint ändå.
I fredags kom killen min och bjöd mig på middag och grejer. I lördags hängde vi mest runt, åt lunch med A som kom hit från landet och lagade middag med J&G på kvällen.
Le grande finale var brunchen jag hade i dag dit tjugonio fina människor kom och firade mig. Fast jag inte hade önskat mig nåt alls fick jag fina presenter och inte mindre än fyra olika dejter och events jag kan plocka ut under våren. Bland annat en luftballongsfärd!
Livet alltså. Fint ändå.
onsdag 11 maj 2011
Detta här med namn
Jag läste Olgas inlägg om namn och kom och tänka på en (i efterhand) rolig grej som hände när jag fyllde åtta eller nio år. Jag hade önskat mig en särskild, väldigt naturtrogen bebisdocka. Jag längtade efter den djupt och innerligt och hade redan berättat för min familj att om jag fick den, så skulle den heta Malin. Det var det finaste namnet jag visste.
Så kom då den där åtta-eller-nioårsdagen och familjen kom och sjöng för mig på morgonen. Jag kunde direkt, av storleken på paketet, se att min efterlängtade Malindocka fanns där i pakethögen. Jag öppnade de andra paketen och sparade det bästa till sist. Jag tror lyckan lyste i mina ögon när jag äntligen rev av pappret på det sista paketet och till min förtjusning såg att jag hade rätt, jag hade fått det jag önskade mig! Dock kunde man nog ana ett uns av förvåning (och kanske pyttelite besvikelse) när jag såg att jag hade fått en pojkdocka. Det tog ungefär en sekund för mig att snabbt analysera läget och därefter deklararera "det gör inget att hon har snopp, hon ska heta Malin ändå".
Vi pratar fortfarande då och då, en massa år senare, om Malin-med-snopp i min familj. Hon var fin, hon.
Så kom då den där åtta-eller-nioårsdagen och familjen kom och sjöng för mig på morgonen. Jag kunde direkt, av storleken på paketet, se att min efterlängtade Malindocka fanns där i pakethögen. Jag öppnade de andra paketen och sparade det bästa till sist. Jag tror lyckan lyste i mina ögon när jag äntligen rev av pappret på det sista paketet och till min förtjusning såg att jag hade rätt, jag hade fått det jag önskade mig! Dock kunde man nog ana ett uns av förvåning (och kanske pyttelite besvikelse) när jag såg att jag hade fått en pojkdocka. Det tog ungefär en sekund för mig att snabbt analysera läget och därefter deklararera "det gör inget att hon har snopp, hon ska heta Malin ändå".
Vi pratar fortfarande då och då, en massa år senare, om Malin-med-snopp i min familj. Hon var fin, hon.
Hejdå tjugonånting
I dag är det min allra sista dag som tjugonioåring. I morgon smäller det, the big three-oh. Eller, smäller och smäller. Lite bittert berättade jag just för min kille (på Skype) att det är första gången i livet jag vaknar ensam på min födelsedag.
Jag var på jympa med Vietnamkollegan efter jobbet, ett roligt pass och en skön bastu efteråt. Finfint. När jag cyklade hem i vårluft, blomdoft och fågelkvitter insåg jag lite att det är också livet, det här med att ta sig från punkt A till punkt B. Låter kanske flummigt, men det är lätt att glömma.
Well well. Nu ska jag äta guacamole och dricka ett glas vin. Vinka adjö till livet som tjugoåring in style.
Jag var på jympa med Vietnamkollegan efter jobbet, ett roligt pass och en skön bastu efteråt. Finfint. När jag cyklade hem i vårluft, blomdoft och fågelkvitter insåg jag lite att det är också livet, det här med att ta sig från punkt A till punkt B. Låter kanske flummigt, men det är lätt att glömma.
Well well. Nu ska jag äta guacamole och dricka ett glas vin. Vinka adjö till livet som tjugoåring in style.
tisdag 10 maj 2011
Soliga, soliga tisdag
På nått sätt lurade jag mig själv att tro att jag inte skulle sitta uppe och läsa bloggar/skriva om jag bytte bloggverktyg, eftersom det då skulle vara svensk tid, inte finsk. Logiskt?
I kväll har jag ätit blandade dumplingar (det stod så på menyn) i en solig park och druckit vin med en kompis. Vi pratade om sådant vi alltid pratar om nu för tiden, alla bröllop som går av stapeln i sommar och de resor/möhippor/svensexor som är förknippade med bröllisarna och huruvida det år 2011 känns fräscht att ha fester där vissa inte får komma, oavsett hur nära vänner de är, för att de har "fel" kön. Sånt.
Litegrann pratade vi också om den smått fantastiska lägenheten jag ska titta på på söndag, som det finns en yttepyttechans att jag kanske kan byta till mig. Waaaaaaaa.
I kväll har jag ätit blandade dumplingar (det stod så på menyn) i en solig park och druckit vin med en kompis. Vi pratade om sådant vi alltid pratar om nu för tiden, alla bröllop som går av stapeln i sommar och de resor/möhippor/svensexor som är förknippade med bröllisarna och huruvida det år 2011 känns fräscht att ha fester där vissa inte får komma, oavsett hur nära vänner de är, för att de har "fel" kön. Sånt.
Litegrann pratade vi också om den smått fantastiska lägenheten jag ska titta på på söndag, som det finns en yttepyttechans att jag kanske kan byta till mig. Waaaaaaaa.
måndag 9 maj 2011
Bara en grej till
Jag ägnar kvällen åt att göra lite research inför resan jag ska göra om några veckor. Diverse roliga ortsnamn på ön dit jag ska påminde mig plötsligt om hur jag och kollegan, mycket trötta och på flamshumör, dog lite av skratt när vi lyckades pricka in restaurangen Trong Dong på gatan Dinh Phung.
Stockholm vs Bollywood
Min kille är i Indien med jobbet och träffar etnologer, musikproducenter och ljudspecialister. I går var han i Bollywood, åt hummer och pratade musikdelning med nån "legend" inom Bollywoodmusik. Själv åt jag majssoppa och betalade räkningar.
Vi måste prata. Jag måste skriva.
Alltså det här med att trettioårskrisa. Förutom att jag har börjat springa, på riktigt, anmäld till ett lopp och allt, visar sig min åldersnoja i att jag tänker på döden typ, jämt. Minst en gång om dagen drar det till lite mellan lungorna av dödstänk och jag måste superkoncentrera mig för att mentalt vifta bort tanken på hur kort livet är. Det funkar rätt bra, viftet alltså.
När jag var fjorton jobbade jag några sommarmånader som barnflicka på en teater i södra Norrland. När jag gått och lagt mig, innan jag skulle lägga ifrån mig boken och somna, sade jag tyst DÖDEN för mig själv, för att jag inbillade mig att om man tänkte på något specifikt precis innan man somnade så skulle man inte drömma om det. Alltså i det här fallet döden.
Jag har läst nånstans att Astrid Lindgren och hennes syster alltid inledde sina dagliga telefonsamtal med att mantra: döden, döden, döden. Jag finner lite tröst i att inte vara ensam i att vara rädd för the big dark och brukar tänka på just kloka Astrids citat:
"Man måste lära sig att leva så att man blir vän med döden. Tror jag tralala"
Sorry. Nu blev det sådär deppigt igen. Vift, vift.
När jag var fjorton jobbade jag några sommarmånader som barnflicka på en teater i södra Norrland. När jag gått och lagt mig, innan jag skulle lägga ifrån mig boken och somna, sade jag tyst DÖDEN för mig själv, för att jag inbillade mig att om man tänkte på något specifikt precis innan man somnade så skulle man inte drömma om det. Alltså i det här fallet döden.
Jag har läst nånstans att Astrid Lindgren och hennes syster alltid inledde sina dagliga telefonsamtal med att mantra: döden, döden, döden. Jag finner lite tröst i att inte vara ensam i att vara rädd för the big dark och brukar tänka på just kloka Astrids citat:
"Man måste lära sig att leva så att man blir vän med döden. Tror jag tralala"
Sorry. Nu blev det sådär deppigt igen. Vift, vift.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)