Den där personen som jag har hållit i handen. Han är fin! Stora Björnen, heter han.
Eller, nä, det gör han ju inte, men han heter det i mitt huvud och när jag pratar om honom med vännerna.
Vi har setts några gånger nu. Det har hållits ännu mer hand, ätits middag och hånglats på soffa, picknickfilt och parkbänk. I den ordningen.
Han är rolig, lång och vacker, och har stora, torra, varma händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar