Jag har en kollega som jag just lärt känna. Jag bytte plats på jobbet för ett tag sen och hamnade då snett mittemot henne, vilket jag är glad för varje dag. Ibland kan det kännas värt att gå till jobbet på morgonen enbart tack vare henne. Just nu är hon på smäckis, och kommer att gå på mammaledighet i november. Det blir trist för mig.
Nåväl. Det jag egentligen ville ha sagt med detta är att hon hänvisar till sin graviditet som "barneriet" hela tiden. Det tycker jag är fint.
Själv håller jag mest på med veleri. Har just kommit hem från ett drygt dygn på landet ihop med Björnen och hans vänner. Eller, problemet är att det mest är hans vänner jag har hängt med. Blir TOKIG på att han liksom inte TAR i mig! Jag förstår inte alls hans agenda. Det verkar ju onekligen som om han vill hänga med mig, men han tar MINIMALA initiativ till fysisk kontakt. Vi har kanske pussats tre gånger det här dygnet. Ovärt. Dessutom försvinner han iväg hela tiden. Inte så att han måste stå klistrad vid min sida, men det har inte riktigt verkat som om man har velat vara nära mig alls.
Dessutom blev han ganska ocharmigt full och gjorde lite korkade saker som jag inte ens orkar skriva om men som inte var riktigt ok. Sätter nog den här grejen on hold ett litet tag nu. Jävligt synd på en så snygg björn.
Och just det. Jag har kollat upp unditchi-situationen och det verkar lyckligtvis inte som om jag är paj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar